På posten kom mitt visum idag! Trodde inte jag skulle få det förens nästa onsdag, eftersom dem sa att det brukar ta ca 2 veckor, men tog bara 5 dagar för min del!
Förra onsdagen var jag på ambassaden i Stockholm. Det var inte alls så hemsk eller läskigt som jag trodde det skulle vara, hade många tankar på min ansökan, om jag gjort något fel, kanske fyllt i mitt namn fel eller gjort fel på någon fråga. När jag väl fick sätta mig i vänterummet rulla alla dessa tankar i mitt huvud, så när dem ropa upp mitt namn gick jag till lucka D och fick prata med en liten gubbe som fråga när jag sluta "High school" och vad jag gjort sen dess samt vart i USA jag ska någon stans, sen sa han att allt var i sin ordning och att jag får hem mitt visum så snart som möjligt.
Nu är det 2 veckor tills avresa, börjar känna att mina nerver smyger sig på. Allt blir lite jobbigare när jag inser att det är ett år kvar till jag gör något. Som att klappa Pappa och Lenas underbara hundar, eller träffa mina kusiner. Antar att detta kommer vara två mycket känsloladdade veckor! Ett år går fort, snart sitter jag hemma igen, i mitt tråkiga rum och inte gör något märkvärdigt.
Om en och en halv vecka är jag påväg till Stockholm igen för att gå på konsert!! Som jag längtat efter att få se min man! Äntligen är det dags! kommer bli så sjukt bra!
Ah, min underbart söta Anthony Kiedis!
Förra onsdagen var jag på ambassaden i Stockholm. Det var inte alls så hemsk eller läskigt som jag trodde det skulle vara, hade många tankar på min ansökan, om jag gjort något fel, kanske fyllt i mitt namn fel eller gjort fel på någon fråga. När jag väl fick sätta mig i vänterummet rulla alla dessa tankar i mitt huvud, så när dem ropa upp mitt namn gick jag till lucka D och fick prata med en liten gubbe som fråga när jag sluta "High school" och vad jag gjort sen dess samt vart i USA jag ska någon stans, sen sa han att allt var i sin ordning och att jag får hem mitt visum så snart som möjligt.
Nu är det 2 veckor tills avresa, börjar känna att mina nerver smyger sig på. Allt blir lite jobbigare när jag inser att det är ett år kvar till jag gör något. Som att klappa Pappa och Lenas underbara hundar, eller träffa mina kusiner. Antar att detta kommer vara två mycket känsloladdade veckor! Ett år går fort, snart sitter jag hemma igen, i mitt tråkiga rum och inte gör något märkvärdigt.
Om en och en halv vecka är jag påväg till Stockholm igen för att gå på konsert!! Som jag längtat efter att få se min man! Äntligen är det dags! kommer bli så sjukt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar