"Bit ihop och håll käften"

Tja, var på gymmet precis, sprang på löpbandet och som rubriken lyder så ekade det i mitt huvud "Bit ihop och håll käften" "Gör det bara" "5 minuter till" och vips så sprang jag i 30 minuter, längsta jag orkat springa på det där jäkla löpbandet sen jag började springa, vilket var för tre veckor sen kanske, ska försöka att få upp tiden mer och mer, så jag klarar ialafall 40 minuter innan jag åker hem till Sverige!

Idag har jag nästan bara lekt med min lilla bebis, som för övrigt fyller 1 år i morgon, fredag den 13...ojoj! haha! Denna lilla underbara bebis, åh hur ska jag kunna lämna henne?! It breaks my heart. Jag har träffat mina små flickor nästan varje dag i nio månader, och tanken slog mig verkligen idag att jag åker hem snart, jag måste lämna min gulliga flickor. Någon annan ska göra det jag gör just nu. Känns så himla konstigt, en annan tjej kommer få leka med dem, busa med dem och allt som jag gör.  Allt detta tänkande gör mig till ett känslomässigt vrak. Ena stunden vill jag bara lägga mig ner i fosterställning och gråta, andra stunden är jag så glad och lycklig. Helt otroligt jobbigt!! När jag åkte från Sverige den där gråa oktober morgonen trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle älska de tre små tjejerna så otroligt mycket som jag verkligen gör efter bara några samtal över en dator. Helt ofattbart!

Btw, såg "Beverly Hills Nannies" på Abc family igår, och måste verkligen erkänna att min värdmamma är en ängel gämfört med de där kvinnorna! Helt galna ju!! Är grymt tacksam över att jag hamna i just denna familjen!